Dem har ändå sin charm

Sången angående Fjölsvinn (Fjölsvinnsmál^[a]) existerar sannolikt detta yngsta från den poetiska Eddans kväden, tillsammans med enstaka trolig tillkomsttid beneath sent 1200-tal. Dikten finns ej inom någon medeltida handskrift, dock äger bevarats inom bristfälliga pappersavskrifter från Codex Regius ifrån 1600-talet alternativt senare.^[1] Diktens start saknas.^[2] inom sitt nuvarande skick består dikten från femtio strofer vid ljóðaháttr, vari skildras hur den unge Svipdag vid sin friarfärd mot gudinnan Menglöd kommer fram mot hennes borg samt var hamnar inom diskussion tillsammans borgens väktare, jättenFjölsvinn.

Astrid lyckas väl med att dra in läsaren och fånga dem i sin berättelse

Fjölsvinnsmál avslutar den historia vilket påbörjades inom eddadikten Grógaldr (Groas trollsång). detta betyder ej för att dessa båda dikter äger haft samme författare, dock dem bygger båda vid identisk legende, vilket Sophus Bugge samt Svend Grundtvig övertygande besitter visat.^[3] Bugge gav därför dem numeriskt värde dikterna detta gemensamma namnet Svipdagsmál.

Handling

[redigera | redigera wikitext]

Svipdag, såsom inom Grógaldr stod inom term för att ge sig ut vid friarfärd, besitter idag kommit fram mot gudinnan Menglöds borg. denne spanar ovan borgmuren likt skyddas från enstaka fladdrande låga (vafrlogi). Borgens väktare försöker köra försvunnen honom samt frågar vem han existerar.

Google's service, offered free of charge, instantly translates words, phrases, and pages between English and over 100 other languages

Svipdag säger ej sitt namn utan kallar sig på grund av ”Vindkall”; hans far heter ”Vårkall”, säger denne, samt hans farfar kallas ”Fjölkall” (mycket kall). Väktaren egen uppger sig varma Fjölsvinn (Fjölsviðr) – ”den mångvetande” – vilket ger Svipdag anledning för att fråga ut honom angående borgen samt allt vad liksom finns var. Dikten existerar således enstaka mytologisk lärdomsdikt från liknande stöt liksom Vafþrúðnismál, Alvíssmál samt Heiðreksgátur, vilka även bygger vid problem att diskutera samt svar.

dock medan utfrågningen inom dessa dikter existerar vid liv samt död samt besitter likt avsikt för att utföra svararen svarslös, existerar Svipdags tanke endast för att erhålla reda vid hur denne skall ta sig in inom borgen mot Menglöd.

I allt ställer Svipdag 18 problem att diskutera, samt varenda fråga börjar med:

Segðu mér þat, Fjölsviðr! er ek þik fregna munhåla ok ek vilja vita:

Säg mig idag, Fjölsvinn, det jag frågar dig om och likt jag önskar erhålla veta:[4]

Genom frågorna får oss känna till för att platsen existerar väl bevakad.

Det har sin charm, onekligen

detta existerar ej bara den fladdrande elden (vafrloginn) vilket håller främlingar borta. Grinden Trymgjöll fjättrar dem vilket försöker öppna den, samt muren Gastrofnir tar existensen från envar såsom försöker ta sig över.^[b] numeriskt värde hundar, Gifr samt Geri, vaktar gården, samt dem sover växelvis – den ene angående dagen, den andre ifall natten – därför för att ingen skall behärska smyga förbi.

Svipdag fråga angående detta ej finns någon föda vilket man är kapabel kasta mot hundarna, således för att dem förlorar försvunnen sin vakttjänstgöring. Jo, tillåter Fjölsvinn, numeriskt värde vingstekar (vengbráðir) ifrån Víðópnir skulle nog distrahera dem tillräckligt. Víðópnir visar sig existera enstaka tupp (Gullinkambe?) likt sitter inom toppen vid detta väldiga trädet Mimameiðr – troligen enstaka synonym på grund av världsträdet Yggdrasil – sålunda Svipdag frågar ifall detta finns något vapen vilket förmå fångstredskap tuppen.

en sådant finns, får denne veta; detta heter Lævateinn samt ägs från enstaka underjordisk härskarinna nära namn Sinmara. dock till för att denna skall låna honom vapnet måste denne inledningsvis ge hon enstaka gåva:

Ljósan léa skaltu í lúðr bera, þann er liggr í Viðópnis völum, Sinmöru at selja, áðr denna söm telisk vápn til vígs at ljá.

Den ljusa lien skall ni lägga inom skrin, som ligger inom Vidofnes lårben; den må Sinmara ha förrn denna säger sig villig att låna dig vapen mot viget.[4]

Tydningen från denna vers existerar dock oviss.^[2][5] ”Lien” syftar troligen vid ett från tuppens stjärtfjädrar, samt termen völum (av vala?) betyder möjligen ”ledknota”.

tydligt existerar för att Svipdag ställs inför ett omöjlig uppgift.^[6] Sinmara lämnar ej ifrån sig detta enda vapen liksom är kapabel dräpa tuppen, förrän denna existerar trygg vid för att tuppen existerar död.

Dikten finns inte i någon medeltida handskrift, men har bevarats i bristfälliga pappersavskrifter av Codex Regius från 1600-talet eller senare

Svipdag lämnar idag denna tanke samt börjar vid nytt för att tillsammans sina problem att diskutera utforska borgen samt dess omgivningar. Berget var borgen ligger heter Lyfjaberg (”Läkedomsberget”), får han känna till. var sitter Menglöd omgiven från nio (eller möjligen tio?^[c]) tärnor, liksom hjälper mot samtliga risker ifall man blotar mot dem.

Hjälp mot sjukdomar förmå man även ett fåtal genom för att bestiga berget, samt även frukterna ifrån trädet Mimameiðr (en idegran?) existerar botande.

Translations in context of "har sin charm" in Swedish-English from Reverso Context: Sverige är fantastiskt vackert oavsett årstid och varje del av landet har sin charm

Främst tycks detta dock artikel kvinnosjukdomar såsom avses.

Till slutligen ställer Svipdag frågan ifall Menglöd äger någon man. Svaret blir för att detta bara finns en man såsom ödet äger lovat hon, samt hans namn existerar Svipdag. på grund av inledande gången avslöjar för tillfället Svipdag sitt rätta namn. Den ointagliga borgen öppnar sig då från sig självt, dem blodtörstiga hundarna hälsar honom vänligt, samt Menglöd kommer honom mot mötes.

Tolkningar

[redigera | redigera wikitext]

Det existerar ödet vilket äger utsett Svipdag mot Menglöds man.

Sången om Fjölsvinn (Fjölsvinnsmál[a]) är sannolikt det yngsta av den poetiska Eddans kväden, med en trolig tillkomsttid under sent 1200-tal

Trots för att dikten ursprunglig framställer detta vilket omöjligt på grund av honom för att ta sig in inom hennes borg, visar detta sig för att detta enda liksom behövs existerar för att denne avslöjar sin rätta identitet. detta skulle alltså ej äga blivit någon dikt ifall denne redan ifrån start ägde talat angående vem denne fanns.

för att således ej sker brukar förklaras tillsammans ”forntidens tro vid namnets inflytande samt betydelse”.^[7] Namnet troddes artikel oupplösligt förbundet tillsammans namnets bärare; den såsom lyckades utröna någons namn kunde därmed ett fåtal magisk auktoritet ovan denne.^[8]

Men Svipdag existerar ej isolerad angående för att dölja sin identitet.

ej någon mytologisk individ alternativt företeelse nämns inom dikten beneath sitt rätta namn, samt hur dem skall identifieras existerar långt ifrån säkert. dem vanligaste gissningarna likställer Menglöd tillsammans Freja (dock utan tvingande skäl, i enlighet med Rudolf Simek^[9]). Svipdag skulle då existera hennes man Od – även han enstaka inom mytologin tämligen gåtfull gestalt.

dem täcknamn vilket Svipdag använder till sig egen samt sin far samt farfar (”Vindkall”, ”Vårkall” samt ”Fjölkall”), äger från företrädare till naturmytologiska tolkningar ansetts utpeka honom likt ”en specialform från Frej”, vilken ”såsom vårens gud giljar mot växtlighetens gudinna”.^[10] Fjölsvinn äger ibland identifierats tillsammans med Oden, samt dem hundar såsom vaktar borgen skulle då artikel ulvarna Gere samt Freke.

Den maximalt fantasifulla tolkningen från Fjölsvinnsmál samt myten angående Svipdag gjordes från Viktor Rydberg inom Undersökningar inom germanisk mythologi 1886–1889.^[11] Rydbergs mytologiska skrifter anses numera ej existera vetenskapliga, dock Eysteinn Björnsson besitter vid senare kalenderår sökt utröna hur långt detta ändå existerar möjligt för att följa Rydberg utan för att förlora detta vetenskapliga fotfästet.^[12]

Sagomotivet inom Fjölsvinnsmál besitter varit känt vid flera håll beneath europeisk medeltid.

Hjalmar Falk äger påvisat likheter tillsammans Gralsagan samt den kymriska sagan ifall Culhwch samt Olwen.^[13][14]Svend Grundtvig samt Sophus Bugge fann för att berättelsen ifall Svipdags färd existerar identisk tillsammans med handlingen inom dem dansk-svenska balladerna ifall Sveidal (Svendal, Svedendal, Silfverdal).^[15] Dessa ballader troddes inledningsvis existera moderniseringar från den isländska dikten, dock detta finns ingenting liksom säger för att den isländska utgåvan existerar mest erfaren.

Fjölsvinnsmál kunna många väl existera enstaka isländsk anpassning från sagomotivet efter vilket man var, beneath den sålunda kallade litterära ”renässansen”, förväntade sig från ett mytisk/heroisk dikt.^[16] ”Diktaren besitter skapat mytisk atmosfär genom för att låna hämningslöst både struktur samt glosor ifrån äldre dikt; dock själva spännande upplevelse härstammar ifrån tidens romaner, ifrån identisk källa vilket den dansk-svenska balladen ifall Sveidal.”^[16]

Kommentarer

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

• Collinder, Björn (1957), Den poetiska Eddan, översättning samt kommentarer, Forum.
• Holtsmark, Anne (1972), ”Svipdagsmál” inom Kulturhistoriskt lexikon till skandinavisk medeltid, grupp 17, kolumn 585–587.
• Jónsson, Finnur (1920), Den oldnorske og oldislandske litteraturs historie sektion 1, 2 udg., København.
• Jónsson, Finnur (1932), De gamle Eddadigte, København.

  (Fjölsvinnsmál sid 174–181.)

• Ohlmarks, Åke (1948), Eddans gudasånger, Schildts förlag.
• Simek, Rudolf (2007), Dictionary of nordlig Mythology, D.S. Brewer. ISBN 978-0-85991-513-7
• Simek, Rudolf/Pálsson, Hermann (2007), Lexikon der altnordischen Literatur.
  [2]

  Die mittelalterliche Literatur Norwegens und Islands, Kröner. ISBN 978-3-520-49002-5

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]