Hur mycket kan en ekorre äta
Ekorre
Ekorre[2] (Sciurus vulgaris), även känd såsom röd ekorre alternativt europeisk ekorre, existerar ett trädlevande gnagare tillsammans yvig svans likt förekommer inom Palearktis.
Utseende, läte samt fältkännetecken
[redigera | redigera wikitext]Ekorren existerar rödbrun vid ovansidan dock blir vintertid gråare (i vissa nordliga områden helt grå, varvid pälsen kallas gråverk).
Undersidan existerar gräddvit.[3] Variationer inom pälsfärg utför för att vissa stammar existerar mörkare alternativt gråare. Pälsen skiftas numeriskt värde gånger årligen. Vinterpälsen existerar grövre samt längre, samt äger även markanta örontofsar vilket andra ekorrarter saknar. Ekorren skiftar mot vinterpäls mellan augusti samt november.
Pälsen hos unga existerar svartbrun alternativt rödbrun. Kroppslängden uppgår mot 24–30 centimeter förutom svansen likt existerar 17–20 centimeter. Vikten existerar mellan 200 samt 450 gram. Hanen samt honan existerar lika stora.[3]
Ekorren äger enstaka karakteristisk svans, vars avsikt tros artikel för att hjälpa mot för att hålla balansen då den hoppar mellan grenar samt för att hålla ekorren varm då den sover.[4] Frambenen existerar mindre än bakbenen samt äger rudimentär tumme.
Den äger långa, vassa, krökta klor såsom hjälper den för att klättra inom växt. Ögonen existerar stora samt utstående.
Lätet existerar smattrande alternativt tjattrande, dock även andra ljud förekommer.[3] Varningsropet existerar en metalliskt "tjiuck".
På marken rör den sig uteslutande genom språng. Spåren vilket den efterlämnar äger dem större bakfötterna inledningsvis samt dem mindre framfötterna på baksidan, båda blad nära blad.
Avtrycken består från fem spretande tår inom bakfotsspåret samt fyra inom framfotsspåret.[5]
Utbredning samt systematik
[redigera | redigera wikitext]Ekorren förekommer inom all Europa samt norra Asien, nordgränsen till utbredningsområdet går nära tundran, samt sydgräns går ifrån Medelhavet ovan Kaukasus, södra Uralbergen, centrala Mongoliet mot östnordlig Kina.[1]
Underarter
[redigera | redigera wikitext]Över 40 underarter från ekorren äger beskrivits.
ett forskning 1971 reducerade dessa mot 16 underarter samt utgör grunden till senare taxonomiska studier kring arten.[6][7]
I alfabetisk ordning
- S. v. altaicus Serebrennikov, 1928
- S. v. anadyrensis Ognev, 1929
- S. v. argenteus Kerr, 1792
- S. v. balcanicus Heinrich, 1936
- S.
v. bashkiricus Ognev, 1935
- S. v. fuscoater Altum, 1876
- S. v. fusconigricans Dvigubsky, 1804
- S. v. Ekorren har ett energikrav på 80 kcal per dag, vilket motsvarar frön från 25-30 grankottar
infuscatus Cabrera, 1905
- S. v. italicusBonaparte, 1838
- S. v.
jacutensis Ognev, 1929
- S. v. jenissejensis Ognev, 1935
- S. v. leucourus Kerr, 1792
- S. v. mantchuricusThomas, 1909
- S. v. meridionalis Lucifero, 1907 - i enlighet med ett forskning ifrån 2017 erkänd liksom art[8]
- S. 60–80 procent av den vakna tiden går åt till att äta och samla mat
v. rupestris Thomas, 1907
- S. v. vulgaris Linnaeus, 1758
Ekorre inom Sverige
[redigera | redigera wikitext]I landet existerar ekorren vanlig inom skogsområden inom kurera landet, tillsammans undantag endast till fjällbjörkskogen, var den förekommer sällsynt. dem existerar dock synliga inom dem maximalt urbana miljöer, däribland Stockholms innerstad.[9]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Ekorren lever främst inom barrskog dock finns även inom lövskog.[3] Den trivs inom städernas parkerar samt trädgårdar.
Ekorren existerar vanligen energisk vid morgonen samt sent vid aftonen. Mitt vid dagen vilar den ofta inom sitt bo på grund av för att undvika värme samt fåglar. vid vintern existerar dagsvilan mindre. nära uselt atmosfärförhållanden kunna ekorren stanna inom boet inom flera dagar inom sträck.[3]
Ekorrar lever utan sällskap samt delar helst ej föda tillsammans andra.
Utanför parningssäsongen samt vid vintern är kapabel flera ekorrar dela bo till för att hålla värmen. Ekorren existerar ganska oskygg till människor, samt därför existerar detta en från dem skogsdjur oss ser oftast.
De skogslevande individerna rör sig ovan områden, såsom till honor vanligen sträcker sig cirka 20 hektar, samt cirka 100 hektar på grund av hanar.
inom blandad skogs- samt jordbrukslandskap rör sig honorna cirka 4 hektar samt hanarna cirka 10 hektar. ett förklaring mot skillnaden mellan könen är kapabel existera för att honorna begränsar sig mot vad likt behövs till för att att ge liv upp ungarna medan hanarna existerar intresserade från för att para sig tillsammans med således flera honor liksom möjligt.[5]
Naturliga hot existerar större rovfåglar såsom ugglor, duvhök, kattdjur samt mård.
Hermelin tar ungar. Ekorrar vilket överraskas vid marken förmå ibland falla offer på grund av hundar, tamkatter alternativt räv.
Parning
[redigera | redigera wikitext]Ekorrar bygger en bo från ris alternativt kvistar, alternativt övertar andras, vilket då ofta existerar större övergivna fågelbon.[4] Nästan vilket såsom helst inom en växt duger dock den föredrar håligheter, exempelvis gamla hackspettbon, dock även holkar.
Dräktighetstiden existerar 32–40 dygn. Ekorren existerar polygam samt äger individuellt varierande parningsrytm, varför nyfödda ungar kunna påträffas bota våren samt sommaren. Ungarna existerar 1–7 inom varenda kull, honan får 2 alternativt 3 kullar per tid, den inledande inom månad alternativt mars. dem personer som inte kan se ungarna öppnar ögonen efter omkring 14 dagar samt lämnar boet efter 5–6 veckor dock blir kvar inom födelseområdet mot hösten.
Ungarna diar inom 10 veckor samt börjar förtära fast att födas nära 7 veckors ålder. nära 12 månaders ålder existerar ekorren könsmogen. Livslängden inom detta vilda existerar normalt ca 3 kalenderår, dock vissa individer blir ända upp mot 6–7 kalenderår gamla, samt inom fångenskap ännu äldre.[3]
Föda
[redigera | redigera wikitext]Huvudfödan existerar växtföda, således likt barrträdsfrön samt -blommor, framförallt granens hanblommor.
Den äter även ekollon, nötter, tallbark, svampar, små frukter från växter samt bladlöss.[4] Ekorren lämnar efter sig kottar såsom existerar inkomplett rensade.
Kotten hålls med basen uppåt för att ekorren skall komma åt de två frön som ligger dolda under varje fjällTvärtemot vad vilket normalt antas förmå ej den röda ekorren effektivt smälta ekollon (vilket däremot den grå ekorren kan).
Det förmå noteras för att denna art varken äter fågelungar alternativt fågelägg. detta existerar enstaka legende, vilket avfärdades beneath tjugohundratalet efter undersökning, var maginnehållet ifrån 600 ekorrar analyserades.[10] Endast inom mindre än en fall vid hundra (0,67 procent) återfanns liknande innehåll, vilket efter utvärdering kunde förklaras tillsammans med för att ekorren, till sin kalcium-metabolism, endast intagit kvarlevor från ben alternativt äggskal.
Den är kapabel även klättra vid andra ytor än bark.
Det tar ca 7 minuter för en ekorre att skala en grankottevid grovt putsade fasader är kapabel den exempelvis klättra ända mot takfallet, på grund av för att söka föda.
Den kunna ta försvunnen bark ifrån växt till för att anlända åt saven. 60–80 andel från den vakna tiden går åt mot för att förtära samt samla föda. Överbliven föda, likt den är kapabel förtära då detta blir bristande, sparas inom gömmor, nedgrävd alternativt inom hål inom träd.
Ekorren kommer ej ständigt minnas plats den gömt maten samt får därför leta efter den igen då detta behövs. flera gömmor återfinns inte någonsin.
Överbliven mat, som den kan äta när det blir brist, sparas i gömmor, nedgrävd eller i hål i trädEkorrar äger inga revir utan flera ekorrar är kapabel leta föda inom identisk enhet.
Ekorren samt människan
[redigera | redigera wikitext]Status samt hot
[redigera | redigera wikitext]I Europa existerar ekorren hotad alternativt undanträngd från den introduceradegrå ekorren, främst inom Storbritannien samt Italien, samt exponerad på grund av habitatfragmentering.
Den grå ekorren förefaller behärska tränga undan den röda tillsammans stort genomslag.[1] Förrymda varelse inom Italien äger lokalt kraftigt decimerat den röda populationen samt inom England existerar populationen från skarlakansröd ekorre kraftigt reducerad sålunda långt norrut vilket mot skotska gränsen. Grå ekorre sprider sjukdomar likt enstaka struktur från parapoxvirus vilket existerar dödliga på grund av skarlakansröd ekorre samt den är kapabel utnyttja viss att födas mer effektivt, bland annat ekollon.
Undanträngningen existerar ej energisk utan består inom försvagning ifrån sjukdom samt minskat födounderlag. Den röda ekorren reproducerar sig även långsammare då populationen utsätts på grund av tryck. vid bas från detta klassificerade Internationella naturvårdsunionen (IUCN) länge skarlakansröd ekorre liksom nära hotad (NT) dock kategoriserar numera arten vilket livskraftig (LC).[1]
Ekorrar besitter fint skinn vilket tidigare plats värdefullt varför jaktverksamhet vid arten tidigare fanns vanlig.
Numera besitter skinnet obetydligt värde.
Givetvis är inte just grankotten det viktiga utan det är de 80 kcal energi som behövs för att hålla den atletiska kroppen fylld med energiSvenska Jägareförbundet föreslog 2019 inom ett skrivelse mot Naturvårdsverket enstaka ändringar inom Jaktförordningen, sålunda för att allmän jaktverksamhet införs vid ekorrar till skinnets samt köttets skull, ”vilket skulle behärska nyttjas från enskilda jägare och/eller inom plats produktutveckling”, vilket förbundet uttrycker detta. Föreslagen jakttid plats ifrån inledande september mot sista månad.
Naturvårdsverket valde dock för att ej föra förslaget vidare mot regeringen. [11]
Kulturhistoria
[redigera | redigera wikitext]Ratatosk existerar inom skandinavisk sagor enstaka mytisk ekorre vilket kilar upp samt ner till stammen från Yggdrasil tillsammans meddelanden.[12]
Den heraldiska termen vair syftar vid ekorrskinn (se även gråverk).
I äldre folktro fanns detta diverse uppfattningar ifall ekorrar, för att man riskerade för att ett fåtal epilepsi angående man åt ekorrkött samt för att pulvriserad ekorrhjärna plats en medel mot svindel. Ekorrtänder användes även liksom spådomsredskap.[5]
I modern tradition omnämns ekorrar tämligen ofta samt normalt vid en positivt sätt.
vid flera håll inom världen ges ekorrens vana för att gömma undan föda något större vikt än inom svenska sammanhang[källa behövs] - dess engelska namn squirrel är kapabel användas vilket verb tillsammans ungefärlig innebörd hamstra.[13]
Etymologi
[redigera | redigera wikitext]Ordet ekorre äger ett svårtydd etymologi samt detta existerar ej entydigt för att namnet besitter samband tillsammans med ek, förleden kunna komma från en äldre mening till "rörlig" alternativt artikel ljudhärmande.
Dialektala namn vid ekorren existerar bland annat granoxe, gråskinn, kurre, furufnatt samt fnatt[14]. detta svenska termen på grund av ekorre äger sitt ursprung inom detta fornnordiska termen ikorne alternativt ikorn.[15]
Under antiken antogs för att ekorren besitter sin långa svans på grund av för att ge sig egen skugga.
Därför kallades djuret vid grekiska till σκιοῦρος skiuros (’skuggsvans’), såsom även återfinns inom släktets vetenskapliga namn.[16]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [abcd] Shar, S., Lkhagvasuren, D., Bertolino, S., Henttonen, H., Kryštufek, B.
& Meinig, H. 2016 Sciurus vulgaris . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. utgåva 2018.1. Läst 20 augusti 2019.
Den kan ta bort bark från träd för att komma åt saven - ^Dyntaxa, Sciurus vulgaris - ekorre, Dyntaxa TaxonId: 102606, <www.dyntaxa.se>, läst 2015-03-26
- ^ [abcdef] Nordens däggdjur (2004) s. 100-105
- ^ [abc] Djur inom Sveriges natur (1997) s. 86-89
- ^ [abc] Ekorre vid www.viltfakta.se (läst 2008-07-14)Arkiverad 2 juli 2010 hämtat ifrån the Wayback Machine.
- ^Sidorowicz, J.
1971, Problems of subspecific taxonomy of squirrel (Sciurus vulgaris L.) inom Palaearctic: Zoologischer Anzeiger. 187:123–142.
- ^Lurz, P.W.W. et al. 2005. Sciurus vulgaris. Mammalian Species 769:1–10
- ^Lucas A. Wauters, Giovanni Amori, Gaetano Aloise, Spartaco Gippoliti, Paolo Agnelli, Andrea Galimberti, Maurizio Casiraghi, Damiano Preatoni, Adriano Martinoli (2017). ”New endemic mammal species for Europe: Sciurus meridionalis (Rodentia, Sciuridae)” (på engelska) (PDF, 6,76 MB). Hystrix (Associazione Teriologica Italiana) 28 (1).
doi:10.4404/hystrix-28.1-12015. ISSN1210-6100. https://www.researchgate.net/profile/Andrea_Galimberti2/publication/313896321_New_endemic_mammal_species_for_Europe_Sciurus_meridionalis_Rodentia_Sciuridae/links/58aff1a392851cf7ae8912f4/New-endemic-mammal-species-for-Europe-Sciurus-meridionalis-Rodentia-Sciuridae.pdf?origin=publication_detail. Läst 4 juni 2017.
- ^”Däggdjur”.
Stockholms tätort Miljöbarometern. 29 september 2021. https://miljobarometern.stockholm.se/natur/arter-och-artgrupper/daggdjur/. Läst 19 november 2021.
- ^"Fråga ett biolog nära Lunds universitet"Arkiverad 4 mars 2016 hämtat ifrån the Wayback Machine.. Inhämtat 15 oktober 2015.
- ^[1], Svensk jaktverksamhet, läst 2021-03-13.
- ^Bernhard Grzimek (utgivare): Grzimeks Tierleben, grupp 11: Säugetiere 2.
dtv-Verlag, 1979, S. 250ff
- ^squirrelArkiverad 18 oktober 2016 hämtat ifrån the Wayback Machine., Oxford Dictionaries, läst 2016-10-15.
- ^Svenska Akademiens Ordbok
- ^”Arkivtjänst - Namnledslexikon”. kaino.kotus.fi. http://kaino.kotus.fi/svenska/ledlex/I.php. Läst 5 januari 2016.
- ^ Henry George Liddell, Henry Stuart Jones, Robert Scott: A Greek-English lexicon, A new ed.
(9th), rev. and augm. throughout / bygd Henry Stuart Jones, Oxford, Clarendon Pr. 1951
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- B. Jensen (2004) Nordens däggdjur, andra tryckning, Prisma förlag, ISBN 91-518-4432-X
- S. Ulfstrand & T. Ebenhard (redaktion) (1997) Djur inom Sveriges natur - Däggdjur, Bertmarks förlag, ISBN 91-973632-5-1