Varför hade neandertalare stora näsor

Vårt vetande om hur den moderna människan (Homo sapiens) utvecklades existerar fragmentariskt. Någorlunda säkert existerar för att människan (Homo) samt schimpansen (Pan) ägde enstaka gemensam anfader samt för att dem skiljdes åt på grund av mindre än 6,3 miljoner kalenderår sedan [1].

Denna slutsats drog Eric Lander samt medarbetare efter ett granskning från genomen ifrån moderna människor samt schimpanser.

Modern forskning visar att det förekom enstaka sexuella kontakter mellan grupperna

Tidigare författare ägde tillsammans med hjälp från olika molekylära genetiska metoder placerat »skilsmässan« mot på grund av mellan 4 samt 7 miljoner tid sedan, samt menat för att människan samt schimpansen skiljde sig ifrån gorillan (Gorilla) omkring 2 miljoner tid dessförinnan [2, 3]. Därefter finns detta till ett utdragen tidsperiod enbart skelettfynd för att vandra efter till för att efterforska utvecklingen från människosläktet.

detta bäst kända ofullständiga omkring 3,2 miljoner tid gamla skelettet existerar Lucy liksom upptäcktes 1974 inom Hadar inom Etiopien från medarbetare mot den franska geologen Maurice Taieb. Den karaktäriserades från nedsänkt kranievolym likt hos stora apor dock fötter för att vandra upprätt vid, samt kom därför för att lyssna mot släktet Australopithecus, arten Au.

afarensis. Den inledande Australopithecus upptäcktes emellertid redan 1924 då man fann en kranium hörande mot arten Au. africanus. Senare fann man fler ofullständiga skelett inom grottor inom södra Afrika samt daterade dem mot för att existera 2-3 miljoner tid gamla.

Man ansåg länge Au. africanus artikel ett direkt anfader alternativt anmoder mot den moderna människan tills Lucy samt Au.

afarensis upptäcktes. Nyligen besitter enstaka fräsch art, Au. sediba, ifrån södra Afrika beskrivits från den amerikanska antropologen samt arkeologen Lee Berger [4]. Den äger daterats mot för att artikel omkring 2 miljoner äldre samt uppvisar enstaka blandning från primitiva samt moderna drag.

2016: När DNA från homo sapiens hittas i kvarlevor från en neandertalare skrivs tidslinjen för människans tidiga historia om

Hur människans familjeträd kommer för att påverkas existerar ej klarlagt. möjligen existerar detta liksom paleoantropologen julsång Ward uttryckte det: »Kanske existerar detta således för att flera olika arter sprang omkring samt experimenterade tillsammans med för att artikel mänskliga vid fanns sitt sätt« [4]. alternativt för att samtliga arter utom ett ledde mot blindspår (d v s dog ut).

detta existerar oklart vilken art från Australopithecus såsom till omkring numeriskt värde miljoner tid sedan utvecklades mot Homo habilis, den inledande homininen, upptäckt från dem brittiska arkeologerna Mary samt Louis Leakey 1962-1964 inom Olduvairavinen inom Tanzania. Länge ansågs Au. afarensis (Lucy) artikel urmodern dock stridigheter, även tillsammans med andra »vapen« än vetenskapliga argument, äger uppstått ifall denna värdighet mellan Lucy-anhängarna samt Berger, upptäckaren från Au.

sediba [5]. Efter H. habilis kom den gracilare H. ergaster samt den »mer mänskliga« H. erectus [6]. Senaste forskningsresultat tyder emellertid vid för att H. habilis äger drag från Australopithecus samt för att H. erectus kunde existera den inledande sann eller genuin arten från släktet Homo [7]. Sedan följde enstaka rad varianter från Homo dock detta existerar oklart vilken art likt utvecklades mot nästa art samt vilka arter blev mot blindspår.

oss äger enbart fynd från ofullständiga skelett för att vandra efter.

Att »människans vagga« nedsänkt någonstans inom Afrika existerar oomtvistat dock på grund av hur Homo spred sig mot resten från Afrika samt mot Europa, Asien samt Oceanien fanns detta länge numeriskt värde intensivt konkurrerande teorier: »ut ur Afrika« samt »multiregional kontinuitet« [8].

Den förstnämnda teorin, liksom förespråkades från engelsmannen Chris Stringer (Natural History Museum inom London), gick ut vid för att H. sapiens utvecklades såsom enstaka art inom Afrika, spred sig inom den gamla världen samt trängde undan dem var levande arkaiska arter utan för att para sig samt därmed blanda gener tillsammans dem.

Amerikanen Milford Wolpoff (University of Michigan) däremot hävdade för att H. erectus spred sig ifrån Afrika mot den gamla världen samt för att populationer från Homo liksom ett enda art inklusive arkaiska former utvecklades regionalt, varvid framgångsrika varianter spred sig mot dem andra regionerna. Parning mellan varianter ledde mot genflöde samt avkomma likt plötsligt utvecklades mot Homo sapiens.

Fyndet berättar att grupper av moderna människor lämnade Afrika för mer än 100 000 år sedan – 35 000 år tidigare än vad man förut trott

Båda teorierna existerar baserade vid analyser samt subjektiv tolkning från skelettdelars form eller gestalt. Den mer än tre decennier långa striden mellan Stringer samt Wolpoff fanns bitter dock besitter mildrats vid den senaste tiden – herrarna besitter blivit äldre dock båda äger även fått delvis korrekt från genetikerna, såsom beneath dem senaste år besitter utvecklat molekylärbiologiska metoder till för att undersöka DNA ifrån från arkeologer funna skelettdelar härstammande ifrån neandertalare samt senast denisovaner.

Pionjärer besitter varit ett lag vid högsta Planck-institutet till evolutionär antropologi inom Leipzig, avdelningen till genetik, ledd från den svenska biologen Svante Pääbo.

Forskningen tog en stort steg framåt, då Leipziggruppen lyckades förbättra enstaka teknik till för att nära sekvensering från arkeologiskt DNA sortera försvunnen kontaminationer inom form eller gestalt från DNA ifrån bl a mikroorganismer samt modernt DNA ifrån laboratoriet [9, 10].

Sedan kunde man jämföra DNA ifrån neandertalare tillsammans DNA ifrån moderna människor [11]. tillsammans denna teknik kunde man även fastställa för att detta fingerben samt den tand vilket arkeologer tid 2008 fann inom Denisovagrottan inom Altaibergen inom Sibirien kom ifrån ett tidigare okänd hominin (en flicka liksom levde till ovan 50 000 kalenderår sedan) [12, 13].

Då man ägde ytterst lite ämne ifrån Denisova vidareutvecklade gruppen sina metoder således för att man skiljde dem numeriskt värde DNA strängarna samt sekvenserade ett sträng åt gången [14].

Analyser från DNA ifrån cellkärnor äger demonstrerat för att arkaiska samt moderna människor parade sig nära åtminstone numeriskt värde tillfällen. Inget tvivel råder för att H.

sapiens’ vagga ligger inom Afrika likt postulerat inom »ut ur Afrika«-teorin, dock låggradig blandning från gener motsäger inom viss grad denna teori dock styrker enbart svagt teorin ifall multiregional kontinuitet. Blandningen äger sannolikt ägt lokal inom gränsområden mellan grupperna. efternamn kallar fenomenet »leaky replacement« [8].

bedömning från fullständiga genom ifrån neandertalare visade för att européer samt asiater dock ej afrikaner ägde 1-4 andel från sitt DNA ifrån neandertalare. Detta pekar vid för att parning ägde lokal inom region innan den moderna människan vandrade vidare mot Europa samt Asien.

[18]

Senare analyserade Leipziggruppen genomet ifrån ett denisovan, vilket visade för att denisovanerna plats enstaka tydlig team likt ägde 4-6 andel avsitt DNA gemensamt tillsammans melanesier, vilket tyder vid för att parning skett (kanske inom närheten från Nys Guinea) efter för att melanesierna lämnat Afrika. Någon gång beneath sin vandring måste dem även äga stött vid neandertalare samt genom parning tagit upp DNA ifrån dessa.

För mellan 500 000 samt 800 000 tid sedan skiljde sig dem arter såsom skulle bli moderna människor samt dem såsom skulle bli neandertalare samt denisovaner på grund av för att bli blindspår samt försvinna [14].

Neandertalare samt denisovaner skiljes inom sin tur troligen åt till omkring 200 000 tid sedan (data till neandertalares genom äger ännu ej identisk standard såsom dem till denisovaner). Detta tyder vid för att ett gemensam population förmå äga vandrat ut ifrån Afrika samt senare delats inom numeriskt värde distinka populationer.

Intresset på grund av neandertalarna (Homo neanderthalensis) existerar ganska stort – PubMed listar 61 publikationer inom ämnet enbart beneath 2011.

inledande fyndet från skelettdelar gjordes redan tid 1829 inom grottor nära den vallonska byn Engis (i nuvarande Belgien) från läkaren Philippe-Charles Schmerling.

Neandertalaren var ca 160 cm lång, hade framträdande kindben, stora ögonbrynsbågar och stor näsa

dem namngivande skelettfynden gjordes ursprunglig 1856 inom Feldhofgrottan inom Neandertal, ett dal nära Düsseldorf. person som arbetar inom en kalkbrott fann skelettdelar, likt dem överlämnade mot naturvetaren Johann Carl Fuhlrott, såsom tillsammans tillsammans med anatomen Hermann Schaaffhausen undersökte fyndet. Sedan dess äger arkeologer samt paleoantropologer skrivit angående ämnet tillsammans utgångspunkt ifrån dem klassiska arkeologiska samt antropologiska metoderna, framför allt jämförande studier från kraniekapaciteten samt olika skelettdelars form eller gestalt.

Detta besitter ibland skett vid en ganska bräckligt fundament – en modell existerar enstaka produkt inom »Journal of human evolution« (en tidskrift tillsammans ett Inpact Factor vid 3,843 samt därmed vid område 14 från 45 tidskrifter inom kategorin »evolutionär biologi«) ifrån ett team evolutionsantropologer vid Duke University (Durham, North Carolina, USA) [15].

Artikeln rapporterar ifall forskarnas försök för att åtgärda gåtan angående neandertalarnas försvinnande tillsammans hjälp från enstaka lätt rättsmedicinsk teknik, då dem använde en skadat revben ifrån enstaka neandertalare likt »facit«, samt några svinkadaver samt duplikat från nära arkeologiska utgrävningar funna kast- samt stötspjutspetsar.

Utifrån skadorna vid svinrevbenen drar forskarna slutsatsen för att skadan tillfogats från ett kastspjutspets samt ej från ett stötspjutspets. Neandertalarna använde stötspjut medan våra förfäder använde kastspjut. Härmed antyds för att »vi« skulle äga slagit ihjäl neandertalarna [15], ett teori likt anammades från den seriösa populärpressen [16].

Den seriösa arkeologiska samt antropologiska forskningen ger värdefulla upplysningar angående vilken art skelettfynden stammar ifrån samt är kapabel dessutom datera fynden genom sedimentlageranalys.

nära tillräckligt kompletta fynd kunna man även analysera olika funktionella parametrar (exempelvis två- alternativt fyrbent gång).

Enligt »ut ur Afrika«-teorin spred sig dem homininer vilket skulle bli moderna människor mot resten från Afrika samt mot Europa, Asien samt Oceanien. eftersom dem då stötte vid arkaiska människor måste dessa äga lämnat Afrika tidigare.

Neandertalarna bredde ut sig inom norra Medelhavsområdet, mot södra England samt en stycke in inom Asien (se kartan). på grund av omkring 350 000 kalenderår sedan ägde dem nått mot den Iberiska halvön [17]. Hur denisovanerna vandrade kunna man ej utläsa ifrån detta enda fingerben samt dem numeriskt värde tänder liksom man besitter funnit. på grund av omkring 90 000 tid sedan ägde den moderna människan vid sin vandring nått östra Medelhavskusten (fossiler inom Qafzehgrottan inom Galiléen inom nuvarande Israel) samt på grund av 40 000 tid sedan ägde Cro Magnonmänniskan etablerat sin traditioner (fossilfynd inom Abri dem Cro-Magnon, enstaka grotta mellan Loiredalen samt Pyrenéerna inom Frankrike).

Neandertalarna synes äga dragit sig tillbaka samt fanns mot senaste enbart vid den Iberiska halvön. dem yngsta fynden kommer ifrån Gorham’s Cave inom Gibraltar samt äger daterats artikel omkring 28 000 tid gamla [18]. Detta tyder vid enstaka drygt 10 000 tid utdragen koexistens mellan neandertalare samt moderna människor inom södra Europa.

Men varför försvann neandertalarna efter för att inom uppemot 300 000 tid äga haft enstaka utbredning ifrån England mot inom ett god bit in inom södra Asien?

Flera från teorierna fokuserar vid klimatförändringar. till 30 000 tid sedan fanns Weichsel-istiden (den senaste istiden) aktuell. Den började till 115 000 tid sedan samt nådde sitt maximum till 20 000 kalenderår sedan samt slutade på grund av 11 600 tid sedan. Isen täckte Skandinavien samt delar från norra Tyskland samt Alperna dock lämnade västra Jylland fri ifrån is.  Den globala temperaturen sjönk 6-8°C (beräknat vid den ryska forskningsstationen Vostok ifrån iskännor borrade ifrån isen nära Sydpolen).  ett rad växter samt vilt tog sin tillflykt mot södra Europa beneath istiden samt överlevde – varför skulle neandertalarna ej äga klarat sig?

Der besitter beneath dem 300 000 år likt neandertalarna funnits inom Europa samt Asien genomlevt minimalt enstaka tidigare istid. även andra klimatförändringar besitter föreslagits såsom orsak mot deras försvinnande, liksom stridigheter inom populationer, sjukdomar orsakade från mikroorganismer samt parasiter, anatomiska samt funktionella handikap.

Den enklaste förklaringen existerar möjligen darwinistisk – »the survival of the fittest«, tillsammans hänsyn mot för att överleva tills unge föds, samt ta grabb ifall därför flera små människor såsom möjligt tills dem förmå klara sig själva. 

Den gängse uppfattningen existerar för att neandertalaren fanns kortväxt dock kraftig.

Nu visar forskning att deras näsor kanske var bättre än våra

Ansiktet föreställdes ofta likna ett korsning mellan ett apa samt enstaka människa – även inom museumrekonstruktioner. ifrån skelettfynden för att döma plats den manliga neandertalaren omkring 164 cm utdragen samt vägde 78 kg medan dem kvinnliga fanns 154 cm utdragen samt vägde 66 kg. Kraniet plats platt samt längre än hos moderna människor samt tillsammans med enstaka kraftig occipital protuberans.

Kraniekavitetens volym fanns likt den moderna angående ej något större. Framför allt olika specifikation inom kraniets form eller gestalt skiljer neandertalaren ifrån den moderna människan – detta finns även blandformer rapporterade. Hörntänderna saknade fåror. även andra skelettdelar plats karaktäristiska likt långa nyckelben. Neandertalaren synes även äga haft god läkkött för att döma från läkta skelettskador framför allt kranium, revben samt långa rörben – detta ser man även ifrån skelett utgrävda ifrån medeltida kyrkogårdar.

Källa: Nationalencyklopedin

Vidareläsning finns bl a inom Wikipedia [http://en.wikipedia.org/wiki/Neanderthal_anatomy].

Genetiska information kommer långsamt fram. Intressant existerar för att neandertalarna äger identisk evolutionärt betingade modifikation inom FOXP2 genen vilket oss. Denna gen anses existera från innebörd till tillväxt från anförande samt tungomål [19].

Ännu vet oss ingenting angående neandertalarens ögon- samt hårfärg. Däremot vet oss för att Denisovanflickan ägde bruna ögon samt brunt kalufs.

De hade kraftig muskulatur, buskiga ögonbryn, stora näsor och ett grovt käkparti – så tror vi att neandertalarna såg ut

oss är kapabel förvänta för att mer intressanta informationer kommer fram tillsammans Leipziggruppens nya teknik då neandertalsgenomet fått ytterligare precision.

Läkartidningen.

2013,110:CH6Z

Läkartidningen 47/2013

Lakartidningen.se