Dogmatisk person i kyrkliga sammanhang

Den på denna plats artikeln alternativt detta på denna plats avsnittet innehåller inaktuella information samt behöver uppdateras. () Hjälp gärna Wikipedia för att åtgärda problemet genom för att redigera artikeln alternativt diskutera saken vid diskussionssidan.

Dogmatiken (av grekiskadogmatiko's, "som innehåller lärosatser"), existerar ett sektion från teologin, vetenskapen ifall dogmerna.

Begreppet, liksom inledningsvis ifrån mitten från talet blev allmännare brukligt, betecknar den vetenskap, såsom närmast åsyftar för att ge ett systematiskt fullständig samt metodiskt grundad skildring från den inom en visst kristetkyrkosamfund härskande läroåskådningen inom dess inre kontext. Tillsammans tillsammans med etiken utgör dogmatiken den systematiska teologin.

Den kristna troslärans historia

[redigera | redigera wikitext]

I den österländskakyrkan, var hellenismens vetenskapliga traditioner fortlevde, framträdde redan tidigt storslagna försök mot enstaka vetenskaplig bearbetning samt grundläggning från kyrkoläran. Särskilt går Alexandria tillsammans med sin kateketskola inom spetsen. inom fullföljande från sin pedagog Clemens Alexandrinus strävanden gav var Origenes inom sitt sysselsättning "Peri archon" (lat."De principiis", "om grundsanningarna") den inledande fullständiga, systematiska framställningen från kristendomens trosinnehåll, tänkt såsom motsats mot, dock inom många besläktad tillsammans den heretiskagnosticismens struktur.

Sin avslutande beskrivning får den gamla österländska församlings spekulation inom Johannes Damascenus stora verk "Pege gnoseos" (d.v.s. "kunskapens källa"; vanl.

Tidigare användes begreppet ”samfällighet” som benämning på sådan här samverkan

citerat "De fide orthodoxa"), samt utöver den på denna plats fixerade teologiska ståndpunkten besitter den tidigt stagnerade grekiska kyrkan inte någonsin väsentligen fortskridit.

Medan den österländska församlings åskådning alltigenom präglas från hellenismens intellektualism, riktar sig den västerländska församlings huvudintresse vid dem etiska samt inom allmänhet dem praktiska frågorna.

Den djupare perception från syndens samt nådens bekymmer, liksom denna plats ifrån start framträder, riktar ock detta teologiska arbetet vid dessa ämnen. dock inom vetenskapligt hänseende står den västerländska kyrkan länge åter till österlandet. inledningsvis inom Augustinus, den religiöst djupaste samt största personligheten inom all den gamla kyrkan, får den ett även inom teologiskt hänseende tillsammans grekerna jämbördig pedagog.

enstaka totalframställning från sin åskådning äger han dock givit endast inom den mera summariska översiktens form eller gestalt (jämför mot modell "Enchiridion ad Laurentium" samt "De doctrina christiana").

Romersk-katolska kyrkan

[redigera | redigera wikitext]

Medeltidens dogmatiska jobb inskränkte sig inom start mot enstaka sammanställning från kyrkofädernas uttalanden.

dock inom den mån detta slitna bandet tillsammans med den klassiskafilosofin återknöts, växte ock den vetenskapliga kraften samt tillförsikten. samt dem struktur, inom vilka medeltidens dogmatiska vetenskap, den s.k. skolastiken, vid höjdpunkten från sin tillväxt sammanfattade bota sin tids vetande, hör inom lärdom, dialektiskt skarpsinne samt fullständigt genomarbetande från en ofantligt stoff inom sitt stöt mot dem maximalt storartade bildningar någon tidsperiod äger för att uppvisa.

Dock existerar den systematiska enheten från mera yttre än inre art. Då skolastikens tänkande utgår ifrån kyrklig lära såsom den förutsättning, vilket inom samtliga sina specifikation måste fasthållas, får detta prägeln från enstaka, sitt objekt mera utifrån analyserande än innerligt genomarbetande, förståndsreflexion. detta gäller för att särlägga kyrkoläran inom samtliga dess enskilda moment, för att genom subtila begreppsdistinktioner upplösa samtliga motsägelser däri samt för att uppvisa dess överensstämmelse, resp.

Begreppet, som först från mitten

förenlighet, tillsammans med detta naturliga förnuftet, såsom vars representant den grekiska filosofin, särskilt Aristoteles, "Kristi förelöpare inom dem naturliga sanningarna", står såsom ett tillsammans skriften nästan jämställd auktoritet.

Någon autentisk förening från dessa disparata element kommer ej mot stånd, samt skolastikens personlig tillväxt genom dess "tre perioder" (huvudrepresentanter till den inledande existerar Anselm från Canterbury, Abailard, Petrus Lombardus, på grund av den andra Tomas från Aquino, Duns Scotus samt till den tredjeplats Wilhelm från Ockham) ter sig liksom en fortskridande, slutligen inom full tvivel utmynnande, uppgivande från tron vid chansen för att till förnuftet uppvisa uppenbarelsens sanning.

Man drar sig alltmer igen mot kyrklig positiva, juridiskt uppfattade, auktoritet allena.

Även den senare katolska dogmatiken ända in inom våra dagar små frukter från växter inom sin huvudriktning inom detta väsentliga skolastikens drag. enstaka många framstående representant äger den beneath reformationstidevarvet inom Bellarmin, ifrån talet bör särskilt nämnas jesuitenSuárez, ifrån senare period mot modell Perrone, Gousset, Scheeben, Simar, Liebermann.

Såsom representanter på grund av friare riktningar må nämnas ifrån taletSailer tillsammans med flera, ifrån taletHermes, Günther, Klee, Staudenmaier, Schell tillsammans flera.

23 Mars Dogmatiska påståenden hör inte hemma i gudstjänsten

Genom Leo XIII:s bulla "Aeterni Patris" blev emellertid Tomas ifrån Aquino innebörd såsom den romerska religiös "normalteolog" uttryckligen fastslagen.

Reformationstiden

[redigera | redigera wikitext]

I reformationens uppvisande från den rättfärdiggörande tron såsom detta kristna livets samt därmed dess åskådnings enhetliga princip nedsänkt inom grunden en heltnytt dogmatiskt schema inneslutet.

Dock dröjde detta länge, innan detta kom mot konsekvent utförande. på grund av Luther nedsänkt all systematik fjärran. samt även Melanchthon nöjer sig inom sina Loci Communes (), den lutherska religiös inledande dogmatik, ursprungligen tillsammans för att inom klassisk enkelhet samt klarhet formulera huvudtankarna inom reformationens nya, praktiskt religiösa medvetande från kristendomen.

dem "höga artiklarna" ifall treenigheten samt Kristi numeriskt värde naturer önskar han denna plats lämna åsido. inom dem senare upplagorna upptar han allt mera från detta hävdvunna dogmatiska stoffet, dock alltjämt utan krav vid ordnad slutenhet. en steg inom denna riktning betecknar detta senare talets maximalt avgörande lutherske dogmatiker Chemnitz sysselsättning "Loci theologici".

Dock står även detta ifrån denna synpunkt vida åter på grund av CalvinsInstitutio religionis christianae (), protestantismens inledande verkliga "system" inom större stil. detta existerar den reformerta kyrklig vid ett gång prioritet samt svaghet, för att den från själva sin inflytelserik reformatoriska temperament fått ej blott en tillgångar från väckande reflektioner, utan dessa redan fixerade inom lärosystemets form eller gestalt.

talet samt talet

[redigera | redigera wikitext]

Den inom sådana arbeten inom sina grunddrag skapade läroåskådningen utbildades inom båda kyrkorna från den beneath talet samt start från talet härskande teologin, den därför kallade ortodoxin, mot en inom dem minsta specifikation noga utfört struktur. på denna plats kommer reformationens åskådning väl inom detaljerna flera gånger kraftigt mot formulering, dock inom sin vetenskapliga totalkaraktär samt sina metoder ter sig ortodoxin snarast såsom en återställande från den medeltida skolastiken, tillsammans vars främste representanter dess inflytelserik teologer även inom fråga angående lärdom, flitighet samt skarpsinne existerar fullt jämbördiga.

Trots detta starka betonandet från uppenbarelsen såsom dogmatikens enda källa ingår även denna plats ifrån start en rationellt element, såsom vid bas från kurera uppfattningens intellektualistiska art får allt större utrymme: dem senare ortodoxerna ställer redan nära sidan från läror, såsom blott från uppenbarelsen kunna inhämtas (articuli puri), liknande, såsom åtminstone mot enstaka sektion kunna även ur detta naturliga förnuftet vinnas (articuli mixti).

Redan inom ortodoxismen förberedes därför dess skenbart radikala motsats: rationalismen.

Begreppet, som först från mitten av talet blev allmännare brukligt, betecknar den vetenskap, som närmast åsyftar att ge en systematiskt fullständig och metodiskt grundad framställning av den

Huvudrepresentanter på grund av den lutherska ortodoxismen: Hutter, Gerhard (hos vilken många från reformationstidens ursprunglighet samt kraft fortlever), Calovius, Quenstedt, Baier. till landet äger Matthias Hafenreffer () genom sin denna plats allmänt likt lärobok nyttja "Loci theologici" enstaka speciell innebörd. Den utgavs inom enstaka modern svensk översättning inom parallelltext tillsammans detta latinska originalet.

Som representanter på grund av den reformerta ortodoxin - inom allt något som är viktigt eller nödvändigt likartad tillsammans med den lutherska, dock tillsammans med starkare praktisk-moralistisk trend, samt därför enklare förenlig tillsammans med dem pietistiska strävandena - bör nämnas Wendelin, Heidegger samt framför allt Voetius - övergången mot rationalismen förberedes genom pietismen, mindre genom någon bedömning från ortodoxismen än på det sättet, för att den drar försvunnen intresset ifrån allt, såsom ej direkt synes äga innebörd till detta praktiska fromhetslivet.

Istället till denna måttstock träder inom den, flera olika utvecklingstendenser inom sig upptagande, sålunda kallade upplysningsriktningen alltmer den praktiska nyttans.

Upplysningstiden

[redigera | redigera wikitext]

Den teologiska rationalismen, inom vilken upplysningstidens religiösa perception får sitt vetenskapliga formulering, ter sig väsentligen blott såsom ett allt radikalare reduktion från ortodoxismens åskådning: såsom uppenbarad sanning erkänner den blott detta, liksom tillika visar sig såsom enstaka essentiell förnuftssats alternativt åtminstone likt en likartat komplement mot förnuftskunskapen, samt inom sin radikala form eller gestalt uppställer den detta naturliga förnuftet såsom den enda källan till religiös förståelse.

Teologin, såsom beneath ortodoxismens period dominerat kurera detta andliga existensen, blir denna plats fullständigt beroende från dem skiftande filosofiska systemen, inledningsvis Wolffs samt den s.k. populärfilosofins, sedan Kants. dem djupare grundtankarna inom dennes kritiska filosofi som betonar ideal utföra sig inom teologin inledningsvis senare gällande; närmast fullbordas blott inom den beneath hans påverkan stående sålunda kallade kritiska rationalismen den gamla vulgärrationalismens tendenser.

Huvudrepresentanter på grund av den tidigare rationalismen: S.J. Baumgarten, Semler, Töllner tillsammans med flera, till den senare: Henke, Wegscheider tillsammans flera).

I motsats mot rationalismen betonar den därför kallade supranaturalismen (Reinhard, Storr tillsammans med flera) starkt uppenbarelsens auktoritet samt nödvändighet.

dock vid bas från dess tillsammans motståndaren gemensamma intellektualistiska perception från denna såsom ett summa uppenbarade läror samt dess iver för att inom allt uppvisa dessas "förnuftighet" blir gränsen flytande. Än omöjligare existerar detta för att fasthålla distinktionen mellan "supranaturell rationalism" (Bretschneider tillsammans med flera), "rationell supranaturalism" (Stäudlin tillsammans flera) samt därför vidare.

Genom inflytandet ifrån Schellings samt Hegelsspekulativa tänkesätt övervinns väl även inom teologin vulgärrationalismens trivialiteter, dock inte någonsin äger kristendomen varit närmare för att fullständigt förlora allt positivt uppenbarelseinnehåll samt teologin för att helt övergå inom tänkesätt än inom den från dem beroende (stundom såsom "spekulativ rationalism" betecknade) teologin (Daub, Marheineke).

Dogm (av den klassiska grekiskans δόγμα, 'dogma',) betecknar en bindande formulering av en religiös sanning

Schleiermacher samt talet

[redigera | redigera wikitext]

Till en nytt självständigt liv väckes emellertid ungefär samtidigt teologin genom Schleiermacher (dogmatiskt huvudarbete: "Der christliche glaube", ). på denna plats ursprunglig utföres metodiskt detta inom reformationens grundtankar liggande vetenskapliga programmet, inom dogmatiken existerar särskilt numeriskt värde från hans grundtankar från epokgörande betydelse: å en sidan betonandet från varenda religions karakteristisk-positiva art, å andra sidan fastställandet från den kristna troserfarenheten såsom dogmatikens utgångspunkt.

tro betecknar, såsom ett egendomlig bestämdhet inom människans innersta livsgrund alternativt "känslan", en gentemot såväl moral såsom vetande självständigt sektor. Allmännare bestämt framträder den såsom känslan från helt beroende, dock denna emotion får inom varenda speciell tro ett inom varenda dess yttringar framträdande karakteristisk egenart, såsom inom kristendomen bestämmes därav, för att allt på denna plats hänföres mot den genom Jesus från Nasaret fullbordade förlossningen.

ifrån detta sålunda bestämda fromma egen medvetandet besitter såväl dogmatiken likt etiken för att utgå samt bör ej eftersträva något annat än för att, ifrån olika synpunkter, förklara detta inom dess olika status samt dess innehåll.

Till Schleiermachers angivna grundtankar ansluter sig beneath större alternativt mindre modifikation varenda senare teologiska riktningar, varvid dock hans effekt korsas från inflytandet å en sidan ifrån dem andre store tänkarna, särskilt Hegel samt Kant, å andra sidan ifrån den religiösa samt kyrkliga väckelse, liksom ungefär samtidigt bryter igenom.

minimalt existerar hans effekt vid den hegelianiserande teologin (Biedermann, Pfleiderer). enstaka förening från hans samt Kants åskådning försöker Lipsius. många kraftfull existerar hans effekt, nära sidan från den spekulativ filosofins samt detta kyrkliga livets, vid flertalet från dem teologer, liksom bruka sammanfattas beneath den ytterst svävande rubriken: "förmedlingsteologin".

Dit brukar ungefärligen räknas: Rothe, Hase, J.P. Lange, J. Müller, Dorner, Martensen, Kahnis, F.A.B. Nitzsch. Martensen, ursprungligen starkt påverkad från Hegel, närmade sig alltmer mot den konfessionella riktningen. Inom denna intar den därför kallade Erlangenteologin främsta rummet, representerad från von Hofmann, Thomasius, von Frank, von Oettingen, Ihmels tillsammans flera Nära dessa står Luthardt.

Agneta Lejdhamre skrev i en debattartikel i Kyrkans Tidning nummer 12/17 att dogmatiska påståenden inte hör hemma i gudstjänsten

Von Hofmann torde näst Schleiermacher artikel talets mångsidigast inflytelserike teolog.

På yttersta högra flygeln står den därför kallade repristinationsteologin, såsom inom talets ortodoxism ser lutherdomens klassiska formulering, tillsammans med Philippi, Kliefoth, Vilmar, Hengstenberg tillsammans med flera såsom avgörande representanter. Relativt avsides ifrån dem stora utvecklingslinjerna står den därför kallade bibelteologiska skolan (Beck, Kübel tillsammans med flera, inom SverigeMyrberg tillsammans med flera), vilket, tillsammans återgång mot den württembergska pietismen (Bengel tillsammans med flera), strävar för att direkt ur skriften plocka upp eller ta fram en gudomligt sanningssystem.

dem varandra närstående A.H. Cremer samt Kähler (särskilt den sistnämnde från massiv betydelse) hör genom sitt bibelteologiska schema samman tillsammans Beck, inom övrigt tillsammans med den konfessionella riktningen. dem författare, såsom vid svenska framlade fullständiga framställningar från dogmatiken mot talets slut, Björling, Bring, Granfelt, Ekman, stod inom huvudsak vid konfessionell bas, beneath inverkan: dem tre förstnämnda företrädesvis ifrån Erlangenskolan samt Martensen (Bring tillsammans med starka spekulativ intressen), den sistnämnde ifrån Beck.

Representanterna till dem nämnda riktningarna träder inom gemensam motsats mot Albrecht Ritschl (dogmatiskt huvudarbete Die christliche Lehre von der Rechtfertigung und Versöhnung, ), vars namn inom viss mån betecknar enstaka färsk utgångspunkt på grund av den teologiska grupperingen. Även han går tillbaka mot Schleiermacher, dock fäster sig särskilt nära dennes betonande från religionens positiva art samt skärper detta mot detta yttersta.

Mot allt anförande ifall naturlig tro alternativt uppenbarelse liksom mot all mystik existerar han ytterligt misstänksam. enstaka uppenbarelse existerar på grund av honom inom grunden given endast inom Jesu Kristi historiska individ, såsom starkt isoleras även gentemot "uppenbarelsehistorien" inom övrigt. Dogmatiken besitter ej (mot Schleiermacher) för att analysera den kristnes upplevelse, utan för att framlägga detta normativa sanningsinnehållet inom Jesu evangelium.

inom kunskapsteoretiskt avseende återvändande mot Kant (respesktive Lotze), ställer denne sig avvisande mot all metafysik samt spekulation inom teologin: den religiösa kunskapen löper ut inom "värdeomdömen".

Det har triggat en intressant debatt i olika forum och Agneta har fått flera repliker i Kyrkans Tidning som fördjupar sig i olika enskildheter

Bland ifrån Ritschl utgående teologer må nämnas: Julius Kaftan, Wilhelm Herrmann, Hermann Schultz, högsta Reischle, Johannes Gottschick, inom land Fredrik Fehr, från dessa framlade blott Kaftan - tillsammans starkt mildrande från mästarens ensidigheter - en utfört dogmatiskt struktur.

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Litteratur

[redigera | redigera wikitext]

• Oloph Bexell, Teologiska fakulteten nära Uppsala högskola – Historiska studier. (Acta Universitatis Upsaliensis.

  Skrifter rörande Uppsala högskola. C. Organisation samt saga ), kapitlet "Från dogmatik mot tros- samt livsåskådningsvetenskap", s. –